FEEL THE MAJIK – WITCHY’S WIKKED GRAPHIX
Veckan som varit, har varit den knäppaste hittills. Jag har totalt diffat på att vara morsa. Deppresionen har tuggat på extra mycket, så gråt och tannagnisslan har det varit mycket av. Likaså paniken, när man inte vet vad man håller på med. Tappar sitt spår och så där. Inte orkar med, vare sej ungarna eller sej själv.
Ska det aldrig sluta det här? Jag tycker istället att det blir värre och värre, istället för att jag ska bli bättre, och kunna gå tillbaka i arbete. Jag hatar nämligen att va hemma. Men vem vill ha en bölande strutis jämte sej på sin arbetsplats, som kan få panikångest och dra åt fanders rätt var det är? Tror inte det finns speciellt många arbetsgivare, som skulle stå ut med dom premisserna.
Egentligen är jag megasocial, en entertainer bland mina vänner, som alltid kan locka till skratt. En busig, skrattande, väldigt levande morsa, som gärna ger sej ut på äventyr. En som gillar att hålla igång. Jag vill ha tillbaka mej själv igen! För det här är inget roligt alls. Har jag tur nu så är det bara sköldkörteln som spökar, och jag kan bli bättre med medicin, så småningom. Får provsvar i morgon, på det sista provet. Det är för lågt, men precis på gränsen, värdet. I alla fall på det förra provet. jag blir glad bara dom kommer på vad som fattas mej.
Nåja fortsättning följer.
)
strutis